lördag 13 juni 2015

Träningskompisar och träningsmusik

Jag är visst lite otrogen min träningsbloggsutmaning, och hinner inte riktigt leverera ett om dagen, så jag tänkte att jag får väl försöka komma i fatt mig på ett par punkter i alla fall:

Min bästa träningskompis
Oj, det beror ju nästan helt på situationen. En stressad lunch när tiden är knapp och schemat tajt då tränar jag helst själv, det går fortast och blir mest effektivt. Likadant när jag springer, hujedamig, jag springer ju så sakta och försöker jag pressa upp farten minsta lilla för att anpassa mig så kan jag ju inte andas... Dock undantaget när jag sprang med Oliver, förutom att han pratade oavbrutet så kändes det ändå rätt ok, han har ju ingen "egen" fart att springa i liksom, utan han springer ju i min fart.



Har man däremot lite mer tid så tycker jag det är jättekul att styrketräna med duktiga kompisar, även om det känns som jag är den som får ut mest av det i och med att jag nästan får som en personlig tränare en kort stund. Extra roligt hade jag för ett tag sen när jag fick träna ihop med en kompis jag inte tränat med innan, tack goa pojk!

Favoritmusik
Hade det varit för ett halvår sedan eller längre tillbaka så hade jag helt klart svarat nån form av house eller techno (säger man ens så längre, nu fick jag in nån slags syntmusik i huvudet och det är inte det jag menar), men efter den stressiga våren så märker jag att jag gärna har helt tyst runtomkring mig, även när jag springer faktiskt, trots att man hör sig själv flåsa som en flodhäst då. På gymmet är det ju många som kör med musik i hörlurar, men jag kan aldrig lyssna på musik i lurar när det är folk runtomkring, jag tycker hela tiden att folk säger nåt till mig då, eller så får jag för mig att jag själv börjar mumla med i låtar eller nåt.

onsdag 10 juni 2015

Tabbouleh

Jag älskar tabbouleh. Älskar det syrliga, fräscha smaken, och tycker att den är sååå god till tex en grillad köttbit, men dessvärre är jag ensam i familjen om att gilla det så det blir inte av att jag gör det så ofta. Men men, ibland får man ju göra saker för bara sin egen skull, speciellt när jag har ett enorm buskage av persilja, helt sinnessjukt...



Tabbouleh
ca 5 dl hackad bladpersilja (inte vanlig krusbladig alltså)
1 näve hackad mynta
3 hackade tomater
1-2 dl kokt bulgur eller couscous

Dressing: 
1 dl citronjuice
1 riven vitlök
2 msk olivolja
2 tsk dijonsenap
salt och peppar

Koka bulgur eller couscous och låt svalna medans du hackar persilja, mynta och tomater. Blanda ihop dressingen (enklast att skaka i en burk) och häll över. Den här salladen är inte så känslig utan mår bäst av att stå kallt ett par timmar innan den serveras, för att dra åt sig dressingen. Det går utan problem att ha den i 2-3 dagar i kylen, även om den tappar lite färg i så fall.



Perfekt till grillade kamben och grillat vitlöksbröd av surdeg... 

tisdag 9 juni 2015

Hur svårt ska det vara då....

Jag är förvirrad.

Just nu vet jag inte riktigt vad fan jag vill och vem fan jag vill vara, vilket är grymt frustrerande eftersom jag brukar veta det ganska väl tycker jag. Det är många, små delar som är förvirrande, och jag vet inte i vilken ände jag ska börja "nysta", så det känns lite som om jag lever i nåt slags vakuum, där jag dessutom helst drar mig undan verkar det som - vilket inte heller är likt mig riktigt. Eller så är det det och det är jag som varit felinformerad hela tiden.

Jag tror att en del av förvirringen kommer av att jag faktiskt fysiskt kände av stressen från jobbet i början av vår semester, andnöd och hjärtklappning är liksom inget jag är van vid dagligen annars, men nu var det riktigt... obehagligt. Tror det kan vara vetskapen om att jag inte är immun mot stress (vilket jag nog inbillat mig) som gör att jag försöker omprioritera saker, men det är för jäkla svårt.

Ta tex det där med träning / kost / fysik. Kickboxingen har jag pausat med ett tag, jag orkar inte riktigt med att nån ska slå på mig just nu, det blir ju en slags stress i den situationen med, även om den är positiv. Styrketräningen fortsätter jag med som vanligt, 3 ggr/vecka, och så lördagsträningen förstås. Löpningen har inte blivit av i och med att det har varit sånt skitväder tills nu, men det hoppas jag kan bli nåt pass i veckan i alla fall, och om inte annat har jag ju den roliga HIIT-träningen på lördagar, så jag känner mig inte i sämre form än innan. Idag är träningen en del av mitt liv och jag känner att jag behöver den för att må bra i kroppen.

Ett par dagar utan träning och jag får ont i axlar och nacke, ett par dagar till och hela kroppen mår dåligt. Det här vackra vädret som man fick en försmak av nu gör ju dock det hela lite enklare, nu VILL man ju ge sig ut en sväng...


MEN, jag går ju upp i vikt, jag orkar inte hålla på med kosten på samma sätt, det tar för mycket av min tankeverksamhet helt enkelt. Nu hamnar jag ju i läget att jag känner mig fet jämfört med vart jag var för ett år sedan, vilket gör att jag absolut inte känner mig nöjd med mig själv, men samtidigt vill jag heller inte att hela huvudet ska vara fokuserat på vad jag äter, för det blir lätt så. Dessutom har en bieffekt av min rumpträning (ok, det lät konstigt men ni vet vad jag menar) gjort att jag även fått rätt mycket mer muskler på benen, för det är nästan omöjligt att träna rumpa utan att träna ben...och därmed sitter alla byxor, kjolar och shorts tajtare nu än jag vill.

Jag VILL inte lägga ner så mycket tankar på min kost, jag vill fokusera på annat, på nuet, familjen, jobbet och kompisar. Men hur fan får jag mitt huvud att släppa den jävla tanken att jag "borde" väga vad jag vägde förra året då, jag blir ju förbannad på mig själv för att jag inte kan släppa det... Frustration.

måndag 8 juni 2015

En framtidsdröm

(del 8 i träningsbloggutmaningen)

Haha, ja du... Det går åt rätt mycket tid för min del just nu, det där att fundera på vad man vill i framtiden, och på det stora hela har jag inget svar - än. Däremot har jag faktiskt EN önskan om nåt jag skulle vilja göra i framtiden, och det är att vandra i tex. fjällen, eller kanske tex bland Teneriffas vulkanberg.

Jag tänker att det skulle vara en liten utmaning, och rent teoretiskt älskar jag tex tjejen som vandrade genom hela Nya Zeeland. Men sen blir det lite bökigt, man är ju allt lite bekvämt så jag vill ju liksom helst inte tälta tex... Haha, knepigt... Men ändå, jag gillar ju den sortens fysiska utmaningar som bara gäller dig själv. Det är bara DU som avgör om det går eller inte, det är inte din utrustning eller en grupp, och du tävlar inte mot någon (det är helt demotiverande för min del) utan det hänger bara på dig själv och din egen prestation.

Att bara för en stund ansvara för endast sig själv...

lördag 6 juni 2015

En blond sangria

Vi konstaterade ju efter semestern i Spanien att Sangria måste vara det absolut godaste man kan dricka på sommaren - därmed inte sagt att man inte ska testa att variera receptet ;-) När vi häromdagen sprang på ett nyöppnad Systembolaget nere i stan så fick vi med oss en halvtorr flaska bubbligt rosé hem, och eftersom det idag är uppe i åtminstone tvåsiffriga temperaturer ute så tänkte vi testa en blond variant av Sangria - och det blev väldigt gott.


Blond Sangria

Mousserande rosé (går även med vanligt rosé)
Grand marnier (valfritt, mindre alkoholstarkt utan)
Fruktsoda eller liknande
Färsk ekologisk apelsin
Jordgubbar, hallon eller rabarber
Massor med is
Mynta

Skär ner apelsinen i bitar och lägg i varsitt glas, eller en stor kanna tillsammans med jordgubbar/hallon/rabarber och en massa is. Blanda hälften vin och hälften fruktsoda direkt i glaset, och tillsätt ev. en msk Grand Marnier. Dekorera med lite mynta - drick och njut!


Tur man har ett uterum när den riktiga sommarvärmen inte riktigt vill infinna sig....