Som ett barn

I helgen hade jag och maken en riktig lyxhelg - mina föräldrar tog med barnen på en weekend till Kolmården och flygmuséet i Linköping, så vi var helt barnfria från lördag morgon till söndag kväll! Det är inget som händer särskilt ofta, så vi passade på att dra till Göteborg en weekend för att hänga med min bror och hans flickvän.

Det blev en liten shoppingrunda, inte med så mycket shoppat dock, men ändå, det är ju en frihet att kunna gå i affärer en lång stund utan nån som gnäller, tjatar eller försvinner... Efter det blev det den där grejen som känns extra lyxigt eftersom det känns lite "förbjudet" (hahahaha, jag vet, men jag känner så) nämligen ett glas vin mitt på dagen på en uteservering. Därtill en supergod frozen Irish Coffee som inte gick av för hackor!

När vi sen checkade in på Riverton så blev vi uppgraderade till en juniorsvit, vilket aldrig någonsin hänt mig, så även om det i princip bara innebar att vi fick ett litet, litet vardagsrum också i vårt hotellrum så kändes det lite extra kul. Det finns ju SPA på hotellet med, men det hann vi aldrig utnyttja dessvärre...

Att sen få äta hotellfrukost i lugn och ro utan att behöva springa och hämta grejor till barnen eller torka upp nåt som spillts var väldigt, väldigt skönt, även om jag nu saknade både våfflor, pannkakor och croissanter.. Alltså, det är ju lite det som är lyxen på en sån frukost, att få äta sånt som man ALDRIG skulle orka fixa själv till frukost.

Det syns nästan inte, men vi är alltså helt genomdränkta, tror
jag blev blötast av alla... Men vad sjutton, kul var det!

Efter detta så var vi helladdade inför en dag på Liseberg, självklart var vi där när de öppnade vid 11 =). Och ja, jag blir som ett litet barn när jag ser entrén till en nöjespark, jag får liksom behärska mig för att inte springa in!

Vi åkte i princip allt som är kul (och som inte snurrar, klarar inte det nu på äldre dagar....), dvs Helix, Balder, Kållerado, Radiobilarna, Lisebergsbanan och såklart Flumeride. Den sistnämnda råkade vi dock fellasta å det grövsta, vilket resulterade i att vi fick en stor VÅG av vatten över oss - inte jättesmidigt när man har jeans... Men kul ändå! Och det var ju fint väder så efter en sisådär 2-3 timmar hade det torkat.... O.o

Däremot konstaterade vi ganska snabbt att man nu för tiden är lite mer långsam med att skaka av sig känslan att magen flyter omkring i kroppen när man åkt något - när man var liten kunde man ju springa runt och åka varv på varv, men nu krävde det visst lite pauser mellan åkturerna... Det är ju skit att man börjar bli gammal!

Väl hemma var det ju däremot som alltid jättemysigt att få träffa barnen igen, och borra in näsan i Lukas mjuka hals. De hade också haft en suverän helg, och var väldigt nöjda och trötta med sin minisemester med mormor och morfar!

Arbete pågår

Det är ju inte bara jobbet som kommit igång ordentligt, även träningen har fått fortsätta i givna hjulspår nu när semestern är över. Som innan sommaren ser mitt schema hyfsat mångfacetterat ut:

måndagar: Bodybalance
tisdagar: lunchträning styrka
onsdagar: vila
torsdagar: lunchträning styrka + yoga
fredagar: vila
lördagar: HIIT
söndagar: förhoppningsvis löpning

Skulle vilja ha mer tid att röra mig i vardagen, känner nu när man börjat jobba igen hur mycket man står still ändå, trots att jag står upp och jobbar. Jag mår trots allt mycket bättre när jag får röra mig, samtidigt finns det ju ett antal saker man ska hinna göra varje vecka, inte minst med barn, familj och allmän planering.

Att gå ut och gå, eller att springa, är ju faktiskt inte jättesvårt att motivera sig till när omgivningarna är så här vackra - bara tiden finns där. 

Efter min positiva upplevelse med vandringen så skulle jag önska att få uppleva nåt sånt lite mer, men det är en sån där sak som jag inte riktigt vet när jag ska få tid till, det tar ju ändå en stund, och än så länge är åtminstone Lukas för liten för att orka med ordentligt...

Strawberry fields forever

Jag ÄLSKAR verkligen vissa frukter och bär, och mina absoluta favoriter är vattenmelon och jordgubbar. Helt allvarligt skulle jag nog kunna leva på nästan uteslutande de här två sakerna... Bad maken att köpa 2 liter häromdagen, och jag åt nästan upp allt själv - jag kan liksom bara inte få nog! 

Nyplockade, basilika- eller myntasockrade jordgubbar ihop med amerikanska plättar... Det kan inte bli bättre!!!

Med det sagt så inser jag nu att jag måste åka förbi nåt jordgubbsstånd på vägen hem och köpa ett par liter, medans det ändå finns! Vi var ju ute och plockade i Gigeryd förra veckan, de är makalöst goda, men det borde finnas fler höjdarställen med jordgubbar här omkring Jönköping eller?

Att skriva eller inte skriva...

Jag känner att det är väldigt svårt att blogga just nu, det far runt så mycket personligt i huvudet som jag inte känner att jag vill skriva om här, så just nu har jag lite bloggtorka på vad jag ska skriva om. Vill ändå inte sluta blogga, spenderade en stund i går med att läsa lite inlägg tillbaka i tiden, och det är himla kul att läsa om vad man kände/tänkte/tyckte för ett par år sedan, och vad livet mest handlade om just då... Bästa dagboken, med bilder och allt :)

För övrigt så har jag ju börjat jobba nu, sedan i måndags, det känns ju som alltid ganska trögt i början, men nu börjar jag väl bilda mig någon form av översikt över hösten, så det kommer nog att ge sig.

Till helgen har det förresten visat sig att vi kommer bli barnlediga, mina föräldrar har lovat ta med barnen till Kolmården och flygmuseet i Linköping över helgen, vilket innebär att vi är barnlediga från lördag morgon till söndag kväll!!! Hastigt och lustigt så bokade vi in en helt i Göteborg (lagom dyrt) och tänkte roa oss med att helt fräckt gå på Liseberg, alldeles utan barnen, för att få en möjlighet att åka lite "vuxengrejer" - ska bli väldigt kul =)

Det är ju jättekul att gå på nöjespark med barnen med, att se dem ha det roligt ÄR ju lika kul som att ha det själv, trots att det låter konstigt, men inte desto mindre är det ju ändå fortfarande väldigt roligt att få åka själv med, så länge inte barnen står och väntar. (bild från Legoland i somras)

Men, för att återgå till min bloggtorka... ni är ju några stycken som följer bloggen, inget ni undrar över eller vill läsa om? Nåt särskilt recept som saknas, eller bara något helt allmänt?

Slut på friheten

Stigen där jag och barnen cyklade/vandrade är faktiskt
ganska lik den vi gick i går. 

Så försvann då även sista veckan på semester, jag och barnen har hållit oss ganska upptagna med cykling, stadsparken och Leos Lekland, så det har varit ganska trevligt ändå. I går fick jag även göra en grej jag fick för mig att göra för ett litet tag sedan - nämligen att vandra en dag.

Gått promenader (haha, eller powerwalks om man vill vara trendigare) har jag ju såklart gjort i massor, och nu i veckan så har jag även gått lite längre rundor i skogen med barnen på varsin cykel, men att liksom vandra har jag inte gjort - vad nu som exakt skiljer de två egentligen vet jag inte.

I alla fall, jag, maken och min bror tänkte att vi skulle gå halva John Bauerleden då igår, och startade därmed vid IKHP i Huskvarna med varsin ryggsäck med lite käk och dricka. Himlans mycket mer kuperat och svårframkomligt än vi trott dock, efter typ 40 minuter hade vi bara kommit ungefär 2 km, helt galet! Jag hade ju kallt räknat med att vi skulle kunna gå i 5 km/h i alla fall, men med en del stopp för att plåstra om fötter och tår, äta lite och dricka så gick det en bra bit långsammare.

Lite omplåstring av tår och hälar, tur brorsan var väl förberedd :)

Nåväl, vädret var ju fint, och det var ändå en väldigt rolig väg att gå - så pass lerigt att man fick skutta runt lite ibland, vilket är rätt kul, men annars torrt i gräs och mark så man inte blev så blöt om fötterna. Jobbigast var alla j***a flugor och mygg som var runt en hela tiden...

Den södra halvan av John Bauerleden går ju då som sagt från IKHP och sedan in mot Bunn, den norra halvan svänger sedan av mot Vättern igen och avslutas vid Gränna. Därmed var det inte så mycket utsikt på det stora hela, mest precis vid IKHP faktiskt.



Efter ungefär 2 mil hade vi rätt ont i fötterna allihop, och man blev ju väldigt trött i vristerna av den ojämna terrängen, men i övrigt kändes det helt ok. Vi släpade oss sedan ytterligare 3 km innan vi blev upplockade av min far, då var fötter och ben tämligen stumma kan man väl säga... Då hade vi gått i 6,5 h :)

Idag känns det riktigt bra, lite trött och skönt seg i kroppen och en blåsa på ena tån bara, och jag hoppas att vi ska kunna gå andra halvan av leden lite senare sen i höst (förhoppningsvis utan flugor och mygg) när löven börjar bli gula - det är ju ändå ett heldagsprojekt får man ju säga, och det är inte alltid så lätt att få till sådana...

Jag visste inte alls vad jag skulle förvänta mig av det hela, men jag hade nog inte riktigt trott att det skulle vara så svårframkomligt, och jag hade nog trott att jag skulle tröttna på att bara gå, men det var faktiskt ganska skönt och enkelt - speciellt med trevligt sällskap! Jag hoppas som sagt att jag får tillfälle till att vandra lite mer framöver, den här sortens "projekt" går ändå ganska lätt att passa in i mitt liv och ger samtidigt en känsla av att man har ett mål!

Leden gick genom ko-hagar, skogar, längs med grusvägar och över åkrar, så det var väldigt omväxlande!