Ja, jag är en periodare....

På nåt sätt så är det ju ändå svårt att inte lära känna sig själv ju äldre man blir. Jag har tex en sida hos mig som jag är lite kluven inför, jag är nämligen helt klart en periodare.

Nu för tiden blir det inte så många såna här inlägg längre, men
träningen fortgår löpande, dock med lite mindre intensitet. 

När man är liten är det tydligt och inte så långa perioder, och de flesta barn verkar vara periodare av ett eller annat slag, en vecka är det hästar som gäller, nästa är det klättring, LEGO eller kanske dinosaurer. Inte så konstigt, det finns ju en hel uppsjö av intressanta saker man vill ta till sig!

Jag har däremot plockat med mig den här egenheten även som vuxen, fast det numer handlar om perioder på en sisådär 2-3 år snarare än 2-3 veckor. Det har både för- och nackdelar, men ibland har jag svårt att bestämma mig för vilket som är övervägande.

Några perioder har ni fått följa med i här på bloggen, ni som läser frekvent, tex när jag började träna ordentligt för några år sedan, och sen nu när jag nyligen kom på det där med att vandra tex. Fördelen är att jag ju gärna lär mig så mycket som möjligt om det jag är inne på, så man utökar ju sina kunskaper på det sättet, och dessutom försöker jag att få med mig de bästa sakerna ur varje period även vidare in i nästa - tex nu när jag kanske inte har det brinnande engagemanget för träningen som sådan längre, men fortsätter träna så mycket som möjligt ändå eftersom jag vet hur bra jag mår av det. Dessutom upptäcker man ju "en ny värld" varje gång man kommer in i en ny period, jag hade ju ingen aning om hur "träningsvärlden" såg ut innan jag var mitt i den tex.

Ni lär få se en hel del inlägg åt det här hållet nu framöver däremot!

Nackdelen då? Jo, dels blir jag gärna lite väl intensiv, speciellt i början av en period, men samtidigt är det ju så himla roligt att få ge sig hän åt en ny hobby lite. Att ha nåt att drömma om och planera runt, det är ju grymt kul! Sen blir väl nackdel nummer två att tex mina föräldrar som vet att jag är en periodare har väldigt svårt att ta mina nya intressen på allvar, lite orättvist kan jag på ett sätt tycka, eftersom jag ju alltid menar allvar med min nya hobby, även om den inte kommer förbli mitt liv i 20-30 år framöver.

Haha, med detta i ryggsäcken så kan man väl ändå konstatera att det faktum att jag och maken nu varit ihop i ca 16 år är en rejäl bedrift, från oss båda!

Jag har ju två ständiga kärlekar och intressen ändå, den här karln som står ut med alla mina olika perioder, och så min kärlek för mat (kan de hänga i hop kanske?!?!). Ja barnen med, såklart!

En liten, liten muskel

Jag har ju kämpat på sen en dryg månad tillbaka för att aktivera baksidan av låret och rumpan när jag rör mig, nåt jag tydligen rationaliserat bort under vuxen ålder. Det börjar ta sig, jag får fortfarande tänka på det aktivt, men nu använder jag "hela" benen när jag går, inte bara framsidan av låret. Nu är ju inte 6 veckor så lång tid, men faktiskt går det att se att jag åtminstone börjar få en hamstring :)

Nej, den är inte stor än, men ändå! Med lite tid hoppas jag på att få lite bättre balanserade benmuskler. 

Det är ju inte lätt att se när det händer saker med kroppen, för det händer ju verkligen inte över en natt, och då är det tacksamt att kunna jämföra med bilder när allt verkar stå still, även om det nu fortfarande är knappt märkbart.

Södra Vätterleden - IKHP till Skinnersdal

Mormor hojtade till och ville ha barnen igår, så då passade jag och maken på att gå en bit av Södra Vätterleden. Min tanke är att vi går den bitvis, när vi hinner, och börjar där vi slutade sist. Sen går ju vi leden "baklänges" om man jämför med hur den läggs upp i vanliga fall, men det spelar ju mindre roll kan jag tycka.



I vilket fall, i går morse började vi gå från IKHP (där vi även utgick från när vi gick John Bauerleden), i ett ganska disigt och småmulet väder.



Ganska snabbt kom vi ner i Huskvarna, genom Smedbyn, vilket kändes lite trist, inne i stan kan jag ju gå när som helst, det jag är ute efter är lugnet ute i skogen. Det var svårt att hitta här med, i skogen är det väldigt välmarkerat, men vid Smedbyn fick vi leta runt ett tag för att hitta vart vi skulle gå.

När vi väl kom upp från Huskvarna så blev det skog igen, från Öxnegården och framåt ungefär. Nu började dessutom diset spricka upp lite lätt, och vi fick den skogspromenaden jag hade önskat :)

Turen gick igenom en rad ställen man varit på tidigare - strutsabacken, nedför järabacken, genom och ovanför A6 golfbana, och det var egentligen inte förrän sista biten vi var helt utanför de ställen man känner igen. Fram till Skinnersdal var det ungefär 16 km, och det är där vi kommer fortsätta vandringen nästa gång. Måste för övrigt tillägga att utsikten därifrån var fantastisk!

Det blev nästan som en sommardag när solen sken igenom, helt otroligt fint väder!

Utsikten från Skinnersdal.

Blir alltid lite lycklig när alla vackra höstfärger tittar fram, nu, innan allt faller av,
så är det verkligen otroligt fint!

Hassafallsleden

Det här är en "led" som funkar bra med familjen, det är ungefär 5 km tur och retur, om man är ända uppe på varkullen (vem kom på det namnet?) och vänder. Visserligen ganska mycket uppåt (och nedåt såklart), men även Lukas som är 5 orkar med. På vägen utmed vattnet finns det två fina grillplatser, med ved, men vi hade siktet inställt på att grilla och äta längst upp på Varberget, med den fina utsikten, så vi bar upp egen ved. 

Skogen och fallet är oerhört vackert, och utsikten på Varkullen är fin även om själva kullen inte var sådär jättespännande. Mycket folk var det i dag med, vi mötte nog i alla fall 10 andra familjer under dagen, och var inte själva uppe på Varkullen nån längre stund. Leden startar ju vid hembygdsgården i Hovslätt, och mitt tips är att gå samma väg upp som ner, går man slingan runt så är den halvan som leder ner väldigt tråkig. 

Dagens middag blev faktiskt nästan en tre-rätters, vi började med lite grillad majs (ok, mest för att vi inte kunde hålla oss), sen blev det grillade kycklingspett i en wrap, med hummus, och avslutningen fick bli lite grillad banan med choklad - barnsligt gott!

Så sjukt gott med kaffe ute med. För övrigt känns det faktiskt som det mesta smakar bättre ute, man är väl mer hungrig kanske, men ändå.

Barnen roade sig hyfsat på egen hand, om inte annat så vid elden där de slängde in diverse saker för att testa om de brann. Tänker väl lite som så att det är ju bättre att de testar sånt när vi sitter bredvid :)

Utsikten kan man inte klaga på i alla fall!

Ni har väl inte missat att jag börjat samla de (än så länge få) leder vi gått under en egen rubrik? Jag saknar själv en bra översikt över utflyktsställen och leder, så jag tänkte att jag själv kan bidra lite.

Fredagsmys på riktigt

Vilken skön fredag... För det första storstädade vi huset i går, så allt är rent till helgen, och dessutom kom jag från jobbet i tid och utan den stora stressklumpen i magen - bra förutsättningar det där! Gick runt lite hemma i trädgården och småpillade lite, plockade in lite morötter, tomater och sockerärtor, känns väldigt mysigt. Jag älskar att ha en egen trädgård, det går alltid hitta nåt att göra om man vill vara ute en stund.

Älskar färgerna ute nu, och det blotta faktum att vår trädgård till stor del växt till sig lite. 

Är för övrigt väldigt nöjd med barnens altan som vi byggde förra sommaren. Tomaterna har vuxit till sig med, men det
vete katten om så många hinner mogna ordentligt innan det blir frost...

Hönorna fick hålla sig i hönsgården idag. Det har börjat bli lite färre ägg nu, ungefär 2 om dagen istället för 4. 

Nu i kväll så kan jag ju bara konstatera att ibland älskar jag den här familjen lite extra mycket, som när vi kan sitta ihop framför brasan i uterummet och äta ostbricka - allihop! Barnen äter i princip allt, det enda som ratades var grönmögelosten av Lukas, annars äter de det mesta. Äntligen något som ger utdelning, med allt kämpande för att få dem att äta den mat vi äter när de var små... Efter maten blev det lite housemusik på högsta volym och vi hade dansade loss inne i vardagsrummet. Underbara, underbara familj!!!

Vet inte så många 5- och 8-åringar som gillar sånt här, men mina gör det, och jag tycker att det är så himlans mysigt att
få sitta runt en sån här tallrik och plocka och prata tillsammans!