Nyckelåsleden (utanför Mullsjö)

Trots det lite halvtråkiga vädret så kände vi för att ge oss ut en sväng idag, hela familjen. Efter en snabb sökning hittade vi Nyckelåsleden, strax utanför Mullsjö, som skulle vara 5 km lång (vi fick det dock till 6 km), med en grillplats och vindskydd ungefär halvvägs - perfekt.



Nu blev naturupplevelsen något... tja, lidande, idag. Det visade sig nämligen att skogen myllrade av hjortlusflugor ("älgfluga"), en liten blodsugande parasit som till utseendet ser ut som en stor, flygande fästing. Hipp hurra.... Jag vet inte om den har ploppat upp i fler skogar just nu, eller om den var så riklig just här, men det förtar ju minst sagt lite av den avslappnade stämningen när man hela tiden får slå bort hjortlusflugor ur kläder och hår. Brrr.... Fortfarande i skrivande stund känns det som det kryper på hela mig, trots att det är helt omöjligt vid det här laget.

Men men, tillbaka till leden. Den var inte sådär fin som jag hade hoppats på riktigt, mycket snårig skog och inte riktigt så nära till sjön (förutom i början och vid själva grillplatsen) som jag hade trott. Helt ok, men inte så mycket mer - kan dock tänka mig att det är väldigt fint att gå där på våren.

Till käk idag blev det en favorit i repris - heta räkquesadillas - och till efterrätt blev det grillade äpplen med kanelgömma i, jag ska försöka fixa fram bilder och recept på det framöver, idag åts det upp samtidigt som jag lade upp dem - ett gott betyg!

"Mamma, jag är en gammal gubbe...." Joråsåatte.

Den allra första delen av leden gick utmed Tidan, och var väldigt fin. Och full med flugor. 

Bra vindskydd och grillplatser, men ta med egen ved!

Alltid godare att äta ute!

Disigt och mulet, men grillplatsen låg väldigt fint precis invid Nässjön. 

Leden var väl markerad, men det var ändå inte helt lätt att se stigen bland alla nedfallna löv. Vid parkeringen vid Nässjön var det oerhört vackert, och sommartid ska det finnas en väldigt populär badplats där.

Läser du innehållsförteckningen?

Vi hade en liten diskussion runt lunchbordet härom dagen på jobbet, om huruvida man har koll på vad maten man köper innehåller och om man alls läser innehållsförteckningarna. Det visade sig vara väldigt spridda skurar, från dem som aldrig hade läst en innehållsförteckning till dem som läser dem nästan jämt. Nu vill jag bara ta tillfället i akt till att säga att jag absolut inte dömer nån grupp, det här är bara en reflektion och hur VI tänker.

Jag tillhör, föga förvånande, den sistnämnda gruppen, MEN däremot är jag ganska ofta ointresserad av det som de flesta verkar kolla först av allt - kalorierna. Jag menar, köper man en Ben&Jerrys så VET man att man får i sig en massa kalorier, men trots allt är ju ändå 95% av det jag lägger i min kundvagn MAT, inte sötsaker (tro det eller ej), och även här läser jag nästan alltid innehållsförteckningen - om det inte är något jag redan har koll på såklart.

Det jag letar efter är mat som helst är ekologisk - närpoducerat är bra men ofta mycket svårare att få tag i. Finns det inte ett ekologiskt alternativ i rimlig prisnivå kollar jag först på antalet ingredienser - är listan så lång att jag inte orkar läsa den så vill jag nog helst inte heller äta den, och därefter skummar jag igenom efter saker jag inte vill äta - konserveringsmedel, förtjockningsmedel och färgämnen för att ta ett par exempel. Det finns ju bra och dåliga sådana här med, tex kan ju rödbetsextrakt användas för att ge färg åt något, så man får försöka skumma igenom om det är naturliga eller kemiska tillsatser, så gott det går i den djungel som finns där ute.

Nu för tiden har jag rätt bra koll, därmed inte sagt att jag ALLTID handlar som jag "borde", ibland finns det inga vettiga alternativ, ibland är det för dyrt, och ibland orkar man inte laga mat så då blir det hämtmat och därmed även en hel del skräp oftast. En sak som jag VET inte är så bra är ju tex korv, något som vi ändå äter i ganska stora mängder hemma, men här försöker jag köpa helst ekologisk korv, men framförallt en korv med hög kötthalt, för att göra ett dåligt val lite mindre dåligt.

Det som är trevligt är att det finns oerhört mycket bra att handla på framförallt Coop och även City Gross, tycker däremot att ICAs ekologiska sortiment är kasst, Det märks i alla fall att konsumenternas vilja styr åtminstone en viss del, och numer är det väldigt få saker i en mataffär som inte har en ekologisk motsvarighet!

Socker då, och vitt mjöl? Tja, i den mån jag kan så väljer jag fullkornsprodukter (tex tacoskal, flingor, pasta) och undviker stora mängder socker. Barnen får välja på de få sockerfria flingor som finns (skärpning här, butiker!) och vi köper aldrig smaksatt yoghurt eller fil utan det är naturellt som gäller. På helgen kan man lägga i en tesked hemgjord aroniasylt om man vill däremot. Jag har försökt styra barnen mot det ekologiska godiset, men får dessvärre erkänna mig besegrad där, lösgodiset har alltför stor dragningskraft! Fortfarande gäller "en godisbit för varje år man är gammal", vilket ger 5 bitar till Lukas och 8 till Oliver, alldeles lagom mycket för dem, och det brukar sällan gnällas efter mer. Det är faktiskt snarare så att man äter sina bitar med tämligen stor njutning, istället för att bara trycka i sig bit efter bit! Läsk dricks aldrig, nån gång ibland blir det festis, men annars vatten eller mjölk.

Det blir inga stora kostnader för just godis i familjen! Här är Lukas och Olivers godispåsar som ska ätas på lördag. 

Jag inser ju att jag inte kommer kunna styra barnen i all evighet, men jag kan i alla fall ge dem en bra grund att stå på, och inte ge dem fler beroenden och frestelser än de som redan finns.

Så här tänker vi i vår familj, jag vet att det skiljer sig väldigt mycket från vad de flesta tycker, men hur tänker DU?

Kokboken börjar ta form!

Nu har det äntligen hänt, jag har börjat ta tag i "projekt kokbok", på riktigt - vilket då innebär att jag börjat sätta ihop det material jag vill ha med i en fotobok.

Det visade sig snabbt att jag dels måste laga om vissa saker för att få bättre bilder (kladdkaka och äppelpaj tex, men vem klagar?!?!) och dels måste jag ju skriva om recepten så att det blir mer som "riktiga" recept. Nu står det ju mer som en textmassa på en del recept, typ "koka tills det känns mjuk, lägg i lite grönsaker", vilket blev ganska fel i kokboksform. Sen ska den ju inte bli en kommersiell kokbok utan den ska ju mest göras för min skull och som julklapp (om jag hinner bli klar), men jag vill ju även att de kompisar som vill ha ska kunna förstå den.

En vanlig fotobok tar ju tid i sig, den här verkar ta ännu mycket mer tid - man vill ju ha en balans i sidorna (även om det blir en väldigt enkel layout) och att inte text och bilder ska hoppa runt för mycket sida för sida. Samtidigt är ju helt klart tiden jag har att lägga på detta väldigt begränsad...

Här är ett enkelt utkast av hur det ser ut nu - under arbete:

När jag börjar känna mig lite mer färdig med den så lovar jag att "ta beställningar" till självkostnadspris för den som är intresserad. Kan ju berätta att den kommer innehålla ca 30 recept i lite olika genrers, och ha en spiralbindning så man enkelt kan ha den liggande framme när man lagar maten. Är det nån som har tankar, tips eller önskemål så säg gärna till!

Helgens äventyr

Den här helgen har vi varit i Vimmerby, för att barnen skulle få träffa sina tre kusiner :) Väldigt trevligt, och vi hann med både en rejäl stunds lekland och lite gott käk innan det var dags att ge sig hemåt igen. 

Det är som ni ser ett gäng med bara pojkar (de "Gladhska generna tror jag), och även om de är olika är det inte svårt att se att de är släkt!

I söndags hade vi tänkt ge oss ut i skogen någonstans, men Oliver kände att vi hade varit iväg ganska mycket och ville vara hemma och leka. Medans jag gick och fixade i trädgården och vinterstädade hönshuset så fick jag den briljanta idén att då kan vi ju faktiskt grilla lite här hemma (ja man kan ju grilla i grillen men men det är ju inte lika mysigt) så då fick sandlådan ställa upp som grillplats. Det funkade utmärkt!

En fördel var ju att man kunde gå in och hämta saker direkt, lite svårare  när man är mitt ute i skogen. 

Kan inte nån bara plocka bort den delen av min hjärna...

Jag har läst flera bra blogginlägg på olika ställen på sistone som handlat om, tja, kroppshets. Inget nytt, inget ovanligt eller knappt något att höja på ögonbrynet för egentligen, men det har väl gått hand i hand med tankar jag själv har.

I två års tid så tränade och åt jag så rätt som jag bara kunde, vilket faktiskt gav mig en kropp jag för första gången i mitt liv var nöjd med. Ett tag. För det tar så vansinnigt mycket tid och energi, att planera och hela tiden tänka på allt man stoppar i sig - det är helt enkelt en tämligen egoistisk sak att ta sig för, speciellt när man har en familj. MEN, absolut så mår hela familjen bra av en mamma som mår bra, det är bara inte hållbart att alltid ha fokus på kost och kropp.

Med min mamma som har bantat hela livet och som knappt vill se sig i spegeln så är det kanske inte jättekonstigt att jag själv har gjort likadant - man gör inte som mamma säger (du är ju såååå fin lilla tös), man gör som mamma gör. Och jag vill att mina barn gör som jag gör, tar sig tid att träna men ser kost som en njutning, inte nåt som ska vara en källa till ångest.

Jag kämpar som en tok med det här, när det gäller mig själv. Jag ÄR inte helt bekväm i att ha gått upp en storlek, men jag känner samtidigt att det vore ju för jävla sorgligt om man gick runt ett helt liv och var missnöjd med sig själv. Det går framåt, jag kan ibland känna att jag faktiskt duger som jag är, men jag kan oxå falla tillbaka och känna att jag minsann borde orka ta tag i att se "bättre" ut. Fick jag tre önskningar beviljade så tror jag banne mig att jag skulle ödsla en på att "vara nöjd med mig själv".

Träna kommer jag nog aldrig sluta med, jag mår så himla bra av den även om den där riktiga peppen inte riktigt finns där längre, nu är det mer underhållsträning, dvs styrketräning i rimligt antal och sen lite promenader och ett och annat HIIT på det. Perfekt, en bra balans som gör att min kropp mår bra.

Min kost är ett större huvudbry, jag älskar mat. Bra mat förvisso, men gärna i lite större mängder än vad som är helt rimligt, och gärna med ett glas vin till. Det resulterar i att jag i ena sekunden pendlar från ett jag har ju ett bra liv och klart jag ska kunna äta god mat till fan jag måste börja banta i morgon - det senare är verkligen den värsta tanken jag vet. Jag har absolut all kunskap i världen för att kunna forma min kropp som jag vill med kosten, men jag har inte riktigt viljan. För jag har gjort det en gång, och det var något som stal en himlans massa tid som jag kunde gjort roligare saker på, även om jag samtidigt var superhälsosam och mådde bra.

Det som stör mig mest av allt i frågan är nog egentligen hur mycket tankeverksamhet jag trots allt ägnar åt frågan, jag önskar att jag kunde ha ett mer avslappnat förhållningssätt till det hela utan att vara rädd att tappa kontrollen helt. Men kanske, kanske, kommer även jag dit någon gång....