Jag funderade lite i helgen på vad det är som skiljer sig mot för ett par år sedan när det gäller hur jag ser på mig själv. Eller ett par år sedan, ETT år sedan räcker faktiskt. Efter ett tag kom jag på det, nu för tiden samarbetar jag med min kropp, vi jobbar ihop med ett gemensamt mål, min kropp och jag. Jag sätter mål, peppar, ger den bra mat och vila när den behöver, och i gengäld arbetar den hårt för att jag ska uppnå mina mål.
Det är en sån enorm skillnad ändå. Innan kände jag mig mer motarbetad av kroppen, den såg inte ut som jag ville, orkade det jag ville, eller gjorde som jag ville. Att då jobba ihop istället gör på något sätt att man dessutom känner sig mindre ensam, jag tar hand om dig, kroppen, så hjälper du mig. Jag ställer höga krav och kör hårt med dig, men du fixar det mesta och mer därtill.
Jag utsätter dig för en massa konstigheter, som sparring, där du får ont, men du får ju också utmana dig till max och pressa fram dina gränser, något vi båda mår bra av. Jag försöker ta hand om dig genom att låta dig jobba och bli starkare, och det känns ändå som vi är på rätt väg, min kropp och jag.
Tack, för att du ställer upp på alla dumheter jag utsätter dig för!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar