Men han ringer ju aldrig!

Jag förstår inte att det ska vara så svårt. Jag menar, visst, jag är ju inte unik på något sätt, och det finns kanske andra som satsar mer än mig. Men ändå, någon onsdag eller lördag kunde han väl ändå ringa??

Ja, han chefen för svenska spel alltså. 120 miljoner i jackpott skulle sitta väldigt fint faktiskt, så om jag bara talar om att jag sitter beredd med telefonen så är han varmt välkommen att ringa på lördag och tala om att jag har vunnit. Jag lovar!

Det är lite fascinerande, det ligger faktiskt en viss njutning i att bara drömma om att det skulle hända... Jag skulle ge 1/3 till mina föräldrar och 1/3 till min bror - köpa ny bil och dra på semester. Bland annat, vissa dagar kan jag göra så noggranna planer att jag nästan bokar biljetten i förväg.

Vad skulle du göra för 120 miljoner?

Nä, men någon gång i januari 2011 då?

Jag fullkomligt älskar hösten. Alla fantastiska färger, den klara och kyliga, men inte alltför kalla, höstluften och så alla fina höstkläder. Det är som en nystart på året, mer än nyårsafton för min del. Däremot är hösten helt galen när det gäller middagar, träffar, evenemang och allt vad det kan vara.

Det blir lite skrattretande när man ska pussla ihop saker, mellan jobb, barn och aktiviteter.

-'Ska vi träffas och ta en fika?'
-'Ja visst, ska bara kolla kalendern. Hmm, nu ska vi se, oktober är fullt, hur ser november ut för dig?'
-'Nä, november är kört. Och december försvinner ju med julen och allt. Ska vi sikta på januari?'
-'Hmmm, ska försöka hitta en lucka.'

Det är tur att man har vänner som är föräldralediga med, så man kan göra lite spontana saker, det är ju nästan alltid de som blir roligast!

Som en zombie

Herregud vad jag är trött idag. Gissningsvis pga sprutorna har Lukas inte sovit sådär kanon, plus att jag själv av någon anledning haft svårt att somna om. Nu är det ju väldigt sällan vi har "sömnproblem" i familjen, så vi kan egentligen inte klaga, men i alla fall... ;-)

Annars har helgen varit sådär skön, barnen har varit jättegoa, vi har hälsat på vänner, haft mina föräldrar på besök, varit ute en hel del, och rent allmänt fått en massa småsaker gjorda. Ni vet det där man går o retar sig på i veckor innan man tillslut tar sig för det... Typ som att fixa till våra "markisgardiner" på altanen, fixade maken kanonbra med symaskinen, att ta in den uppblåsbara barnpoolen (ja det var då inte en dag..eh...månad för sent!), rensa lite ogräs osv.

Följden blir ju att man känner sig makalöst duktig, men även att man är sketslut (på ren småländska). Så den här veckan kan ju bli intressant, kan se rubrikerna framför mig : "småbarnsmamma somnade i rabatten, barnen fick äta sig mätta på blåbär" eller "småbarnsmamma somnade i duschen, barnen fick en nakenchock".

Så för att det inte ska bli "småbarnsmamma somnade mitt i bloggandet" så tänker jag faktiskt ta och stänga av, kura ner mig i sängen och läsa ett par sidor i min bok innan jag knoppar in! Sov gott alla vänner!

Ute men inne

Snart kommer mormor o morfar (eller alltså mina föräldrar då) på lite mat, har dukat i ordning i vårt nya uterum så jag tänkte visa lite bilder på det, för den som inte sett! Har köpt en varmrökt lax som ser riktigt god ut!

Älskar vårt uterum, det enda som fattas är en kamin, men sen är det helt perfekt. Nästan 25 kvadrat, och det är redan det rummet vi använder mest!

Tänkte även slänga med en bild på Oliver, han hade foto på dagis häromdagen, och han var så fin. Helt otroligt vad stor han är nu, och ändå så liten samtidigt!


Han frågar ungefär varje dag om han inte är fyra nu, men jag tror nog han lär märka när han fyller år, vår garderob är redan helt full med paket (nästan bara lego, verkar vara mest populärt just nu).

I båda benen dessutom!

Stackars stackars Lukas, idag var vi på tremånaders-kontrollen, och han fick två vaccinationssprutor, en i varje ben och han blev SÅ ledsen =( Han hade inte gått upp så mycket som han skulle riktigt heller, så idag när han har ätit jättelite (förmodligen eftersom han har ont) så har jag naturligtvis gått och oroat mig hela dagen.

Man blir väldigt bra på att oroa sig som mamma. Och man oroar sig INTE mindre med barn två tycker jag.

Nä, nu ska jag gå och truga lite till och se om jag kan få i honom lite mat, håll tummarna!


PS, den här bilden är INTE från idag, så här glad har han inte varit nu... =(