En lugn lördag

Känner mig lite mer som en människa idag, Lukas sov mycket bättre och det blev bara en gång jag behövde gå upp i natt. Maken hade shoppingtid i Stockholm, så då tyckte jag att jag minsann kunde shoppa lite här hemma med ;-) Det blev en massa blommor från Höglunds (ligger ju hur nära som helst), däribland det här fina hjärtat i mossa som nu hänger i uterummet.


Idag fick Lukas också inviga den fina Svamp-bodyn från Me & I, lite stor, men makalöst söt! Sen tog vi en sväng förbi min mormor och morfars grav för att sätta dit en lykta och tända ljus. Tror jag ska försöka få med hela familjen dit nästa helg när det är lite mörkt, det är ju så fantastiskt mysigt och vackert med alla ljus då!


Nu väntar jag mest på att både Oliver och Tobbe ska komma hem, vi ska äta varmrökt lax från torget och ta ett glas vin till, det ska bli jättegott!

Jag kanske bor i Hollywood?

Fredag kväll år 2000:

Förfesten har startat, och jag stod förmodligen framför spegeln med bästa tjejkompisarna och sminkade mig inför kvällen. Därefter blev det ett par klädbyten tills man hittade något som såg lagom slampigt ut, varpå resten av kvällen gick till att dansa, dansa, dansa och dricka cider.

Fredag kväll år 2010:

Sitter själv framför TV'n som visar en repris av Ullared, viker tvätt och hoppas att Lukas inte ska vakna. Tobbe är på affärsresa och Oliver sover hos mormor och morfar. Efter det blir det det som alla småbarnsföräldrar skattar högst - sömn. Klädseln för kvällen är t-shirt och mysbrallor.



Fredag kväll år 2020:

Oliver och hans brölande fjortis-kompisar har ockuperat soffan i vardagsrummet, Lukas sitter på sitt rum och spelar Playstation 5 och Tobbe och jag har dragit oss ut till uterummet, där vi eldar i kaminen och dricker ett dyrt rödvin (eftersom vi antingen vunnit på lotto eller fått snuskigt välbetalda jobb). Emma som är 6 år är hemma hos mormor och morfar. Självklart är jag vältränad, smal och har märkeskläder på mig. Om en stund ska vi ut och äta på en exklusiv restaurang (kan man lämna 14 åringar hemma själva???).

Vad spännande det vore att få en tjuvkik in i framtiden! Eller kanske inte, kanske har det hänt någon av oss något?? Eller är vi skilda och lever i helt nya familjer? Lite läskigt att vad som helst kan hända, men ändå tycker jag att jag är rätt så bra att leva i nuet och njuta av det som bjuds!

Vad tror du att du gör om 10 år?

Regn ute, regn i sinne

Bläh, idag känns det tungt.

Mindre sömn än vanligt pga ändrade rutiner för Lukas och allmän trötthet pga regn och rusk. Och inte får humöret nån uppsving av att "banta" heller...

Det hela resulterar mest i att jag känner mig deppig för att jag inte orkar vara nån vidare bra mamma idag, även om jag vet att alla har sina dagar...

Saknar folk på jobbet med, man känner sig lätt utanför när man är mammaledig, och det blir nog värre av att vara konsult, för då är det ju inte min arbetsplats "på riktigt". Jag hoppas verkligen jag får komma tillbaka och jobba där framåt våren, skulle bli jätteledsen om jag tappade kontakten med alla där, och jag är lite rädd för att det redan har hänt =(

Dessutom är ju maken borta till på lördag kväll, vilket inte gör nåt lättare heller.

Skriver det här med en hand, Lukas verkar ha ont i magen och kom bara till ro i min famn, och stackars Oliver vill att jag ska komma och leka - känns sådär.

Nä, nu ska jag inte deppa ner alla andra också, så nu slutar jag!

Från det ena till det andra

Efter alla mina visdomsord (sluta garva) så kände jag att jag måste lägga in ett inlägg om en helt annan sak jag funderat på. Vad är det med alla mina favoritserier???

I Dexter blir jag helt galen på hur säsong 4 slutade, jag avskyr när de slutar mitt i värsta grejen (utan att avslöja för mycket)! I House håller de också på med en massa dumheter, som inte alls går ihop med hur jag tycker serien ska vara. Det blir ju väldigt spännande, men jag AVSKYR att behöva vänta en vecka innan jag får reda på hur det går! (för att knyta an till föregående inlägg då så kan ni ju ana hur mycket jag avskyr att vänta till barnen är i 30-årsåldern innan jag vet om jag gjort "rätt")

Har även tänkt hoppa på serien The Event som går på kanal 1, men jag har inte riktigt hunnit börja på den än. Har hört en del bra om den, och framförallt sådant som gjort mig nyfiken. Jag får väl skylla på gamla hederliga arkiv X att jag gillar sci-fi ;-)

På tal om det, det var ju ett helt gäng serier man följde när man var "liten", fast just nu fick jag hjärnsläpp och kommer bara på de serier jag INTE följde, men som alla andra verkade följa. Typ Beverly Hills, Dallas, Twin Peaks osv.. Vad kollade ni på för serier förr???

En hyllning till alla föräldrar

Det är fascinerande det här med att vara förälder ändå. Att det liksom inte finns en mall för hur man gör rätt eller fel gör att det hela blir tämligen ... spännande. Det är väl egentligen inte förrän barnen är vuxna man kan veta om man gjort rätt val, uppfostrat dem rätt eller gett dem rätt vägledning. Skrämmande när man tänker på det! Men ändå, det är väl inte så många gånger man gör så totalt fel att det inte går att reparera får man väl hoppas...

Att vara föräldraledig har sina sidor. Den oerhörda fördelen vi har här i Sverige i och med att vi får stanna hemma så pass länge med barnen gör ju att vi på ett fantastiskt sätt kan följa barnens utveckling och uppfostran ganska länge. Det händer ju så sjukt mycket de första två åren!

Och ändå. Det är inte alltid så kul heller. Ibland är man bara trött och känner sig som en dålig förälder som vill vara någon annanstans. Eller som längtar efter jobbet, lite vuxen kontakt eller bara en stund för sig själv. Alltid med lite dåligt samvete någonstans i bakhuvudet...

Så här i efterhand kan jag ju konstatera att jag inte kunde önskat en bättre start från mina föräldrar. Visst finns det saker man velat göra annorlunda, men samtidigt är det ju alla ens upplevelser - bra eller dåliga - som format en till den man är.

Oerhört vad vis jag är ;-) Det måste komma med åldern....

I alla fall - hatten av för alla föräldrar, nu, förr och i framtiden!