Det är fascinerande det här med att vara förälder ändå. Att det liksom inte finns en mall för hur man gör rätt eller fel gör att det hela blir tämligen ... spännande. Det är väl egentligen inte förrän barnen är vuxna man kan veta om man gjort rätt val, uppfostrat dem rätt eller gett dem rätt vägledning. Skrämmande när man tänker på det! Men ändå, det är väl inte så många gånger man gör så totalt fel att det inte går att reparera får man väl hoppas...
Att vara föräldraledig har sina sidor. Den oerhörda fördelen vi har här i Sverige i och med att vi får stanna hemma så pass länge med barnen gör ju att vi på ett fantastiskt sätt kan följa barnens utveckling och uppfostran ganska länge. Det händer ju så sjukt mycket de första två åren!
Och ändå. Det är inte alltid så kul heller. Ibland är man bara trött och känner sig som en dålig förälder som vill vara någon annanstans. Eller som längtar efter jobbet, lite vuxen kontakt eller bara en stund för sig själv. Alltid med lite dåligt samvete någonstans i bakhuvudet...
Så här i efterhand kan jag ju konstatera att jag inte kunde önskat en bättre start från mina föräldrar. Visst finns det saker man velat göra annorlunda, men samtidigt är det ju alla ens upplevelser - bra eller dåliga - som format en till den man är.
Oerhört vad vis jag är ;-) Det måste komma med åldern....
I alla fall - hatten av för alla föräldrar, nu, förr och i framtiden!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar